Det var bara ett ögonblick
som jorden hoppade ut ur kaoset
och gav rum åt den nedåtgående
och ingen människa kunde någonsin
säga vilket värde smärtan hade
i den bittra kampen.

Allt vi vet är att vissa själar var tvungna
att ärva det förlorade minnet
av dess forna hegemoni.
En död (av)gud i "den stora tragedin"
med ett ekande rop genom tiderna.

Men ibland vaknar en anhängare på natten
och ser fladdermössen hängandes
från skuggorna framför ögon
som såg och levde för illusionen
och begrät den då den försvann.

Ögon rädda för att minnet kommer
att blåsa bort under den vida dagen;
så i honom förblir skräck och rop
från hans döda (av)gud,
full av världslig sorg.