Hon ser ut över fjorden
diset skymmer solen
men ljuset når henne ändå
som det alltid gjort

höstens doft sätter sig i hennes hår
med vinden från norr
det är en ny tid nu
Hon vet det
det är dags
men dags för vad?

Resan hon färdats har gjort henne redo
men hon står utan spjut och utan kompass
när hon sökt sig tillbaka till början
för direktion
har hon enbart funnit nedbränd
destination
det finns ingenting att återvända till
oavsett hennes sentimentala tro.

kvar finns bara löftet om
molnen som klarnar upp och låter
solen träda fram
som låter henne lysa ännu starkare
som låter henne
ta sin rättmätiga plats.