Publicerad 2022-05-24 22:27 av Sofiisenasa




Ensam.

Gastande vindar på en bro
Regnet är som nålar mot ansiktet
Kylan har borrat sig ner
Hela vägen in i benmärgen
Inuti finns ett stort svart hål
Ingenting kan fylla
Jag har försökt att stoppa många saker däri
Men alla är bara temporära
Det rinner igenom
Jag är ett öppet såll
Jag blir osynlig för andra
En person utan mänskligt värde
Jag bara är
Och förblir

Ensam





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Sofiisenasa med Poeter.se id #56047 innehar upphovsrätten