Göteborgs-dimma
över Bohus.
En jordfläkt,
ett jordslag,
jordsvett.
Min egen poetiska
byggnation
förlorad i dimman
och efter det
bortkommen från lampan.
Borta från köksbordet,
kalla drycker och teer.
Borta från att gå,
borta från att komma
någonstans.
En kontinent av is
kollapsar
och vintern är helt plötsligt
trevlig.
Säsongens inneprylar
snurrar inte i rummet.
Jag sitter ned i kökssoffan
tröttkörd.
Jag kollapsar milt,
med stilla andetag,
fortfarande svettig.
Men trevlig.