DÖMD TILL LIVET

Att jag blir glömd
tar jag för givet
men jag är dömd
till detta livet

och jag fick som straff
att hamna i en karaff

fylld med gammalt vin
och tusenbröder
som smakar terpentin
och ständigt blöder

om sina själar
som går på gälar

Men så länge jag
drömmer om natten
om en stormig dag
i våra eldiga vatten

och badar i djup
som tittar ner
i mitt eget stup
som kanske ler

i mjugg och kärlek
åt världens väderlek

Jag gillar vildsvin
i vår fria natur
och ger en glad min
åt storsjöodjur

och i min inre syn
flyger jag högt i skyn

Jag är dock inte nöjd
med vår himmelska höjd

förrän den karaff
som är livets straff

och saknar verkligt liv
krossas av mitt saliv

Men ett liv utan oro
är dock en övertro