Vattenytan stilla
bänkens yta lätt krackelerad
en lätt marmorerad synvilla

Acceptansen för oförmågan
tycks långt borta
när morgonregnet tvättar mitt fönster

En koltrast hälsar sina grannar
med lätt sång
tågen rullar in och ut
ännu några dagar

Ett liv kan krackelera
omvårdas en stund
för att överlämnas

Tankarna strömmar
i takt med masserande strömmar
till ett ben

Den opackade väskan
tittar på mig
mitt hus står stadigt
fönstren intakta

De vände sig oförstående om
i den ljusaste kvällen på året
lätt tilltufsade
tacksamma för ljuset i sorgsenheten

Solen höll kvar sina sista strålar
intill bergets fot, gav en smal linje av ljus
gräset två nyanser av grönt

Jag vill dig väl

©Eva Hedlund fd Langrath 2022