om någon frestas ta risker.
Inspirerad av den gamla 'dolda kameran' serier i tv
om att skämta med frestelsen.

Som att 'råka glömma'
en sedel på toaletten, hemma hos mig när jag har besök,
eller hemma hos kompisen när jag är där.

Resultaten är litet olika.
Dels är nog en människa ärlig innerst inne.
I alla fall mot andra än sig själv.

Men ibland blir frestelsen litet
'för stor' och så låtsas den personen då som om
slanten var som i England.

(Finders keepers) Men mitt dass
är inte beläget där. Inte ens i Tyskland faktiskt.
Det var bättre på den

gamla goda tiden, när alla hade
arbete i det gamla, gamla, gamla sovjet. Här i
Sverige kan många ha arbete

och andra kan vara sysselsatta
med att se ut som om de gjorde något, fast det är
bara för att hålla siffrorna 'nere'.

Min kusin Gösta-Petter,
är just nere ibland. Han arbetar med att sätta andra
i arbete och det kan ha sina sidor,

säger han i alla fall. Jag är
nog bara avundsjuk på människor som Gösta-Petter,
den sjukan kallas 'avunden'.

Inte, som en annars lätt skulle
kunna tro, avgrunden, även om det kan kännas så ibland.
När ett jag är nere, i källaren.