Jag väljer omsorgsfullt ut bitarna du får av mig. Jag tänker på vad som är okej att du ser av mig. Det är för att skydda mig själv från dig och dina värderingar. Det är så vi fortfarande kan ha kontakt, annars hade det aldrig gått. Men ibland känner jag mig falsk, ibland känner jag mig smutsig.

Känner du mig längre mamma?
Är jag fortfarande ditt barn?

Jag vet att jag inte hade gjort så här annars, försökt få det att funka. Om du var någon annan hade jag aldrig någonsin pratat med dig igen.

Om jag inte hade varit ditt barn,
hade jag aldrig någonsin valt dig som min mamma.

Men jag försöker i alla fall,
för annars hade mitt samvete svalt mig hel.