I dimmans förtäckta lager skonsamt söker jag efter molnens strukturella sanning.
Låt mig jämksamt vrida mig i timjans dylika nyanser.
I det mörka havet drabbas hon instinktivt nästan våldsamt efter månskenedöd och höstens vinröda tulpaner.
Citronens lättja droppar på stråkens djuriska sträckningar
Allting talar, byggnader, stolpar, träd
Allting lyser, hopp, hus, stolpar, träd
Alla hör bara inte tystnadens budskap
Melankoliska grenar hänger likt monstruösa händer medans skalden vägleds.
Sorgsna segment översvämmade med dödens fruktan, och ångestfyllda fragment fyllda med segmentets fruktan
Tsar över purpur blad och essensens underbarn