BARFOTA

Jag är ibland stor
och därför ganska skör
och kanske jag bor
i en svag själ som stör

vårat samhällsklimat
som skänker
skådespel och mat
och dränker

oss i trista plikter
med blytunga vikter

Jag vandrar försjunken
och är på min vakt
för stanken är unken
från vår dagliga makt

Inuti mig blåser
den storm
vars värme åser
den norm

vars för trånga skonummer
rymmer dogmatisk slummer

Det enda som kan bota
är att sjunga min egen sång
och att dansa barfota
på min egensinniga gång

på vilken jag kan dryfta
och inte bara övervinna
utan kanske även lyfta
det som kan försvinna

Din egen promenad
är dock sällan allena
Vägen gör dig glad
och gör oss rena

För du ser
och du ler

stort och mer än gärna
åt din egen ledstjärna