Den sista av sommarens
soldränkta dagar
har falnat i förhöstens
frostklara famn
och dagen som hunnit
sin höjdpunkt av yra
snart vandrar till vila
i tystnadens hamn

När solskivan sjunkit
i Sorglösa skogar
och vinden har mojnat
kring saknadens år
så stilla sig svingar
på ljudlösa vingar
en vildfågels längtan till
hemlandets vår

Därovan skall tårar
från jordiska strider
som mareldar glimma
i glashavets våg
långt skönare glans
än den bländande blåeld
vid öländska kuster
var sommar man såg