Reflektionen av mig själv
i spårvagnens fönster,
blicken som en skärande ton
Stirrar blint
I osamlad trupp
går ångest och lust
Med lukten av spilld öl och ånger
Självkänslan spyr mitt i gången
Över hopknycklade spritkvitton,
och tappade inköpslistor

Ska jag av?

Fastfrusna tafatta händer
På stoppknapp,
på handtag,
till trappstegen av
Är de alltid så skeva?
Asfaltsgrus i såren
Hamnar alltid på marken
när jag ska ensam hem
Nån gång ska vi sjunga rätt toner,
jag och reflektionen
Men i natt ska vi bråka igen.