Publicerad 2022-10-20 00:56 av David Gunnarsson




Aftonbön



Små små klockor ringer i mina öron. Floder av tårar rinner ur mina ögon. Mitt huvud värker. Liksom hjärtat och resten av min kropp.
Som att min själ vill gå framåt men hjärnan säger stopp.

Sitt ner och tag en plats.
Här inatt i ditt palats.
Här frodas och förökas.
Alla dom som har försökt att, bli någon annan än den dom va.

I mörkret här jag famlar.
Stökar runt och sedan ramlar.
Faller ned i en osynlig avgrund.
Slå er ner och vila här hos mej en stund.

Vem är du som vet vad skönhet är? Om du vet allt så tala om för mej det där.
Allt som jag ville veta och förstå.
Varför det aldrig blev vi två.

Sitt ned och förför mej med ditt skratt. Låt oss känna kärlek nu inatt.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren David Gunnarsson med Poeter.se id #53752 innehar upphovsrätten