O, hur livrädd
var inte hennes förändring.
Från mörkret på himlen
och på havet.
Av det starka ljuset
från månen.
Från lösa moln
över en svartblå sjö,
där stjärnor blinkade,
men om och om igen
gav sina klara signaler.
Att dö bort, som en ros
från ett gräsblock
och så ställas i sin vas -
att bli vuxen.
Den generösa månen
ökar på sin översvämning.
Det tog sin tid.
Fortfarande slår
den lilla flickans hjärta.