Du är fastetsad i mina celler. I mina nervtrådar, mina organ.
Min hjärna kan inte längre urskilja på känslan av dig och känslan av den där killen jag umgicks med lite för länge, som endast var bra i sängen. Min hjärna kan inte urskilja på dina händer och hans. Min hjärna kan inte drömma tillbaka till hur din röst fick min kropp att vibrera.
Men min kropp minns. När jag åter besöker bilderna av oss knyter sig magen av kärlek och längtan. Min kind känner din hand. Mina läppar känner dina. Mina öron hör din röst. Hela min kropp reagerar som om bilderna vore verklighet. Som om du satt framför mig i detta nu. Som om jag berättade det här för dig och inte endast för min dator en deprimerande höstkväll. Min kropp minns allt när hjärnan inte längre klarar av det. Hjärnan skyddar mig men mina nervtrådar kommer aldrig repa sig. Du var min drog och jag har bränt hälften av mina nervtrådar med din beröring. Dom kommer alltid tillhöra dig.