När jag dör
När era naglar rispas mot min kistas trä

När jag vilar och väntar bädd för döden
När ni till slut sänker mig ner

Andas i eran sista stund i min grav buren
Ett sista andetag mig svuren

Se mig då lämna livets vackra skörd
Allt jag lärt mig att älska, blir ett svunnet frö

Nu rotas en ny evig resa, den resa jag hade förut
Den som en gång innan livet bar.
Kvar blir jag i mitt skal
Medvetandet väntar kvar.

Famlar fram, om än i mörker
Ramlar däran.
Till slut passar jag in i livets väveri.

Tillägnad oss missanpassade <3