Det där mörkret

som du har inom dig

är ett arv.

Både från mig

och från min far.

Som om Melankolin

skulle ha varit vår anfader.

I samma förkärlek

för att vilja tröstas

av gravens trygga famn.

Och som en röd tråd

rinner den i blodet

och avspeglas i din musik

och i mitt konstnärskap.

Det där mörkret

som du har inom dig

är ett arv.

Både från mig

och från min far.

I tyst samförstånd

har vi båda stått 

med huvudena böjda

framför graven.

Du, inför din själsfrände,

på Hedvig Eleonora

kyrkogård i Stockholm.

Och jag inför min, âme sœur,

som vilar på en kyrkogård i Paris.