Tiden går och vi med den
i en korg till Mormor
med en flaska vin och några syltgrottor,
tills Vargen dyker upp
med ett snett leende och blodiga tänder
och skrämmer upp oss i närmaste gran,
medan tiden själv stannar upp
och knackar på dörren
till Tre Små Grisars teglade stuga.

Minnet rinner ut i sanden
och Vargen frossar på vin och kakor,
tills Jägaren dyker upp,
och vi kan hoppa ner från trädet,
medan Vargen ylar bort 
under våldsamma hickparoxysmer.

Så gick tiden och Mormor fick
varken vin eller kakor
men väl en Jägermeister
och ett härligt minne
som genast förvandlades till nostalgi,
medan grisarna nöffade runt
bland bokskogens ollon.

Vi gick för egen del hem till gården,
nöjda med vårt lilla äventyr
och planerade redan nästa.