En autostrada av tankar radar upp sig i min hjärna.
Tankar i konkurrerande filer pockar på och vill fram.
Jag försöker ge dem tid.
Så olika varandra.
En del långsamgående, dova, jordnära.
Andra sfäriska i skira fluorescerande färger.
Några ljudlöst snabba och svåra att se konturerna av.
Särskilda tankar håller man handen mot hjärtat för att omhulda, så sårbara de är.
Går tankarna genom hjärnan och hjärtat samtidigt?
De har en sådan samklang.