jag föddes till kvinna

det var ingenting jag valde

bara en av alla meningslösa slumpartade händelser

världshistorien kastade ur sig



min hemnyckel strular i låset

jag brottas med dörren i säkert

tjugo minuter

utan att komma in

sjunker ned på golvet i tamburen



försöker jobba vidare från golvet

försöker planera vilket tåg jag måste hinna

det hade varit så skönt att landa

hemma

en stund



jag reser mig,

jag hade redan gett upp

när dörren ger med sig

och äntligen låter mig komma in till mig själv






mina kära saker;

mitt älskade kaos






kroppen var så full av mysterier

och jag kunde aldrig förstå särskilt många av dem

men allt jag faktiskt lärt mig

har jag på något sätt fått till användning



innerst inne ville vi väl alltid bara få älska och älskas

och egentligen

var det väl bara genom kärlek som vi lärde oss någonting någonsin ändå






utanför regnar det

snön smälter bort

äntligen våren






min kropp är så trött;

min själ är full av liv