Jag har burit munkavle

i hela mitt liv.

Och aldrig fått berätta.

Alltid tvingar mig att le,

varit så naiv.

Hört att det var det rätta.

Av de som satte kavlen på

och sen fick det att framstå

att jag bar hela skulden.

till allt det jag fick utstå.

För tystnad följer huld sen.

Ständigt tvingad att avge

bilden selektiv.

Fått lögnerna att lätta.

Skammen man får av att le

blir ens livsmotiv.

Får sanningen ersätta.