jag sitter och tänker till baks på minnen som aldrig 

kommer till baka likt tårana på min kind  på saker 

som jag inte såg då men som jag enkelt ser nu  med 

förtvivivlan i min ånger av all min förlusta av kärleken 

som så starkt gav mej näring och livs energi i mitt liv 

varför ska det vara så svårt att leva i nuet med rätt 

känslor på rätt sätt så jag blir rättvist bemött och 

bemöter med ömsesidig respeckt all stress tar mitt 

liv i från mej som jag skulle vilja ha för en gång var

jag rik på kärlek men nu är allt borta och tomnt fylld 

av min största saknad