För om tiden,
när jag hade fyllt åren
och gått klart barndomen,
då åts det kött.
Pladdrande bitar,
tungor flygandes överallt,
kras i
glas,
skallarna i taket.

Sen kollade vi dokumentärångest
och sög på allvaret,
det gick inte in ordentligt
men vi nickade och skrek
i takt,
och när ryggkotorna
kasade ner
då kom det hasande monster
fram.

Alla som varit med och tuggat på din själ
somnar in
vid din
kind,
hoppas du kan tänka
att det bara är vind.