Publicerad 2023-06-24 12:00 av Skatflickan

Enligt myten badade gudinnan Venus och hennes son, när de plötsligt upptäcktes av ett monster. För att undkomma monstret förvandlade de sig till fiskar, och för att inte skiljas från varandra förenade de sig med två hopknutna repändar. Till L,min fisk


Anima

 

 

I.


Det lyser månblygd min kära
Och alla sjöhästar svävar som i dans
Kom tiden, gör oss stilla
Kom sommarsnö
Strö oss, glittrande
Utan andetag
Där havet vilar,leker,virvlar blått
Där skräddare skrider på slöjor av natten

 

 

II.

 

Det lyser mörker
När alla akter tagit slut
Där skräddarna red hem på katten
När ridåerna har fallit
Över framtiden vi inte ser
Och jag viker minnena och varat
Som Tuvstarrs böjda ben
Skatter som jag bevarat
Hjärtat bärs takotsubo


Och Jag stänger in mej i ditt sista ögonblick
Fransar sluter tätt
Som svärtad sommarsnö

Ett sista regn
Så faller vi som Sömnen

 

 

För vad är tiden För dom ovakna?

 

 




Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Skatflickan med Poeter.se id #231831 innehar upphovsrätten