Jag slog ihop händerna
En dag öppnar sig himlen
och regnet faller över mig
litervis åt gången
mörka moln samlas över mitt huvud
och marken under mig blir hal
jag sjunker i leran
fyrklöver blir till treklöver
midsommarblommor under kudden
till mardrömmar
regnet döljer allt
förutom skogen i horisonten som en
lång, mörkgrön liggande linje
taggig och våt
och jag ligger plötsligt i lera
barr, kottar, småkryp
träden äter upp mitt synfält
jag är inte mer än någon annan här
mina tårar vattnar jorden likväl
det spelar ingen roll att jag studerat franska
och när jag dör är jag inte mer
än någon annan som blivit jord
i den här skogen
Mina fingertoppar trevar över det kalla, hårda
stenen smälter samman med mina ben
och barren naglar sig fast i min ryggrad
något långt borta sticker i näsan
och så somnar jag i det som fött mig
jag är kyld, jag är hemma,
och när jag dör är jag inte mer
än någon annan som blivit jord
i den här skogen
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren minblekakind med Poeter.se id #47922 innehar upphovsrätten