Jag säger som min gammelmormor
”Nä?! Vad ska man med dem till?”
Kanske kommer jag gå i hennes fotsteg,
kanske inte?
Dock tror jag mycket på hennes ord.
Behovet kanske inte ens finns och
vad är det då för mening?
Hon inspirerade mig till att
ha ett fint och meningsfullt liv
på andra sätt.
Visserligen är vi människor inte
skapta för att vara ensamma,
men om det själsliga slitet
och det giftiga och genomträngande
mörket blir för stort,
är nog en självvald ensamhet att föredra.