Allting nytt
Skulle skörheten bli vägen, genom alla stråk som kantas av det hårda oregelbundna? Klipporna. Varför tillåts jag inte vara en av dem? Ett stycke rödsprängd bohusgranit i dina förgårdar? Lägger du inte sten på sten i ditt byggprojekt?
"Se, jag gör allting nytt!"
Kan jag nästan höra orden, tonerna från förr? Kan jag sjunga med i sången som är Du? Åldras med den, växa in i förnyelsen? Röstena våra hör vi på ett inkapslat vis, men är min inte raspigare än den var igår? Kan man sjunga stämbanden fylliga, mota tomheten i grind?
"Se, jag gör allting nytt!"
När blodets ytspänning släpper, betvingar Anden andningen. Animeras köttet.
Utforskar Hon djupen i Dig, i mig, i världen? Blodsprängd underkastad - är det vad som fordras? Kan lydnad underblåsa kärleken eller förminska den? Ex-isterar jag i djupet, blir jag där sammansatt på nytt?
Kom och gör allting nytt!
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Gustaf Henriksson med Poeter.se id #27152 innehar upphovsrätten