I mitt livs vandring,
svävar tvetydiga tankar kring hjässan
Omtänksam försöker jag vara mot jaget,
ibland irriterad och trött på mig själv,
söker balans i mitt hjärta, på min snirklande väg.

På papperstigrars väg vandrar jag, i ensam tvåsamhet,
tystnad och reflektion, min egen klädsel.
i ögonblick av oro och tristess,
känner jag mig instängd, längtar efter förståelse.

Jag vandrar ensam, mina egna fotspår drunknar i sand,
Otydliga tankar samsas i mitt eget själsliga landskap.
Söker balans och frid, i mitt ekande inre,
förståelse, det är önskan om bristers överseende.