De gillas mer av dem jag skriver mest;
de bundna raderna med rim och klanger,
med punkter, kommatecken och anfanger,
som annonserar vad som kommer näst.

För läsaren vill fatta och förstå,
vad dikten syftar till, dess mål och mening
och slippa känna dumhet och förklening
som simpel tolkare i skammens vrå.

Min löshetspoesi får färre rosor
och sällan gillanden på denna tråd.
Den handskas ofattbart med ljud och glosor
och följer inte grammatikens råd.

Så jagar jag en gillande applåd,
går jag med håven för att få allmosor.