Det är mellan bladen

i din dagbok och i dina ord

som jag blir levande.

Mellan väggarnas rum

får jag luft att andas 

så tyst så du inte hör mig.

Jag finns i vårens smärta

som i när allt ska födas 

och blomma ut igen. 

Jag finns i en ensam droppe

av ljummet sommaregn

som rinner ned för din kind.

Det är mellan bladen

i din dagbok och i dina ord

som jag blir levande.

Det är i rörelsen

i tavlan som ser på dig

som jag blir till.

Jag finns i ett vilset höstlöv

som slår en sista piruett

innan det faller mot marken.

Jag finns i en spröd frostflinga

som träffar din fönsteruta

sen sakta smälter ned och dör.

Det är mellan bladen

i din dagbok och i dina ord

som jag blir levande.

I dina tankar och din fantasi

blir mina drömmar till liv

och din alldeles egna magiska poesi.