Ingenting byggs utan stenar vi bygger allt ett imperium en stad en kavalkad ett euphori en sten rymmer stadigt vad vi kallar ifrån kastlöshet till dom präktigaste ädelstenarna
Där i morgonbäcken solljus ligger du lilla gråsten och vibrerar och stillsamt ser lilla människan som ligger och sover därinne
Den morgonen innebar löften sanns och utrymme för en picknick i strimman av din ungdomliga skönhet blåa satin tyg rymde luften likt fjärilar på Kuba i en dans om en litet litet löfte
Vad menas med ingress sa doktorn till sköterskan
Jag tror det minsann är början på något nytt sa den virile unga kvinnan
Jag menar en jättebamsing till Björn åh nej han är i fara

Åh nej jitterbuggen buggar vidare åt ett annat håll
Vi red våra hästar längs strandlinjen i en annan dag ett annat solljus
Slottet låg vackert i solens sken likt drömmen om dig.