Jag går utmed skuggiga lador
Mig följer min skugga, men sällan någon annan
De tror att de håller mig fången i mössor och hattar,
men bortom de östliga bergen och över de väldiga haven, är tanken och känslan som jag vårdar
Blommor sår jag längs min väg, romantisk och ensam, grå men alltid trogen känslan
En känslosam nomad ligger hemma i sin soffa och gör just ingenting
Men ladornas röda vägg är tydligare än det gråa taket