Han vred sig, så att det slog lågor
Han hade ont, vargtänder i överkäke, ögon som is
Han höll sig lugn och han väntade vidare
Inget bar han frivilligt, krökte sig och slet sig, gnistor och lågor
Han var ingens, han hade ingen
Han gick alltid undan, han tedde sig aldrig till någon
Inget ont, elden var hans moder

Jag låter allting rinna av mig och min bil
Det är skönare att vara utan,
vad som helst egentligen