Den stora tomheten som uppstår,
bara sådär, även om jag har
'väntat' på att något skall
kännas, efteråt. Oavsett vad 'under
skeendet' består av, om det

är långt eller kort, ögonblicken,
stunden, vad den eller det
består av. Så är överraskningen
en sorts besvikelse och tomhet.
En intighet bara kommer, bara

uppstår 'som ur intet', att
ha gått över en tröskel
in i ett rum och
upptäcka att det inte går
att gå tillbaka. Jag har

passerat nollpunkten och en tillbakagång
till ett 'före' inte är
möjlig. Det finns någonstans i
medvetandet ett 'före', ett 'medan',
ett 'efter'. Jag lämnar bakom

mig ett möblerat och bekant
rum, öppnar en dörr, passerar
en gräns, dörren sluts bakom
mig och jag befinner mig
i ett tomrum. Där omöblerat,

ingenting är som givet än.
Sexualitet, mord, väntat eller oväntat
dödsfall i släkten, krock med
följd av någon oåterkallelig händelse.
Som koma utan uppvaknande eller

slutgiltigt handikappar människan vilken lever
i ett limbo. Förväntningar slår
över i en sorts generell besvikelse
eller tomrum vilket handlar om
huvudsakligen, högst ovälkomna känslor där.