Det är aldrig styrkan som vinner striden, det är vansinnet du inte förväntade dig, säger du medan jag tittar på kuktornet. Vi har gått i cirklar i norra sofielund i flera veckor mellan vackra gamla hus i bleknade färger. Trumslag som kommer i solnedgången. Det är sommar innan regnen sprätter upp det dammiga gruset som en andra hud längs kullerstenstrottoarer.

Här finns fler fimpar med gräs än utan. Mina fötter har fått ränder av solbränna och armarna ligger mörka mot din vita rygg. Beats som inte hänger samman från folkets park, regnet fyller hela rummet, lockar håret i tinningarna, klistrar mage mot mage, gör det inte. Gör det.

Jag är min fånge och du är din fånge i det här helvetet som luktar nyklippt gräs och pineapple kush, den här bilden glimtar av dagsljus under ögonlocken som blir tunnare varje år, skriken av spädbarn mellan husväggarna, araber som tjafsar, den ständiga sången, den eviga smällen från grinden i sebbes morsas hus, fuktiga händer, våra ljud under regndroppar mot pannan med ögonen djupt i, under naglar och tänder.