ser på glädjen inuti mitt bröst
den skiftar i färg

den talar i purpur
och lyssnar i blått

om jag är riktigt stilla
kan jag höra den sjunga
sällan i moll 
men ibland en visa i mild sorgsenhet

då tåras mina ögon

mest för att visan är vacker 
men också för rädslan att färgerna ska blekna