kan fortfarande känna värmen från i fjol
då tapeterna var vita
och sängen obäddad

när våra händer sökte efter känslan att vara åtrådd
när våra ögon spelade tvåstämmigt en symfoni om kärlek
och skrattet var en synkop
som gjorde refrängen än mer levande

våra tungor lekte inte bara med orden
och doften i kammaren lämnade aldrig väggarna
vi drack ur samma bägare
vinet var silkeslent

vi sover fortfarande tätt intill 
sängen är fortfarande obäddad
... men lakanen är svala

avståndet mellan oss är som ett öppet hav
fyren blinkar hotfullt i horisonten
vad vill den säga ...
att vi ska kasta våra tvivel överbord

önskar mistluren kunde tystna
att babord och styrbord blev ett
och tapeten blev ett segel lika vitt som i fjol
då havet låg spegelblankt

önskar att vår symfoni som vi skrev med händer av åtrå
åter hittar sin synkop

önskar ... att i fjol vore idag