Huset som jag fick låna
Att vakna upp i gryningen
när så stilla möter suset
ger Vederkvickelsens triumf
åt det lilla gamla huset
En fluga irrar vilset kring
och visas ut i grönskan
Må tro att det för alltid blir
det djurets högsta önskan!
Med knaster under fötterna
uppå morgonpromenaden
bra långt från stressen vandrar jag
och bra långt från mälarstaden
Jag vet, det är ett ögonblick
som snart skall vara över
men just nu är det vad jag mest
av alla ting behöver
Till Grodde, efter tidig lunch
väljes cykeln, och jag trampar
tills snart, på anrikt timmergolv
vandrar jag, ja, nästan klampar
I kvällen får jag åter se
gardinens dans i stugan,
begrunda fladdret, och jag vet
att allt gick väl för flugan
Det är en gotländsk junidag
med en givmild sol därovan
som hälsas bör i tacksamhet
för den underbara gåvan
Så, ett-tu-tre, har åren gått
och jag kan bara minnas
det lilla gamla husets ro
att sådan stund kan finnas.
17/5 2024
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lena Söderkvist med Poeter.se id #49238 innehar upphovsrätten