Publicerad 2024-07-20 23:03 av NahideH
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren NahideH med Poeter.se id #233220 innehar upphovsrätten
Precis på dagen 1,5 år sedan du försvann
Diagnos
Läkaren med allvarlig blick
och dämpad röst
avkunnar diagnosen:
”bröstcancer”.
Sedan babblar hon på om
prognosen, tidsschemat,
behandlingsplanen.
Jag hör henne knappt.
Minns det gamla ordspråket
som de äldre tanterna
-tyngda av erfarenhet,
fyllda av livsvisdom-
brukade förtälja hemmavid:
”Sorgen sätter bo i bröstet”.
Är det vad det som händer nu?
Den tomhet som du
lämnade efter dig
sitter på mitt bröst och gnager?
Lyckas mina celler -
omvandlade till kannibaler -
långsamt begå självmord?
Är saknaden så stor
så att den äter upp mig inifrån?
Det känns så märkligt lugnt,
så oberört frånvarande.
Spelar det någon roll?
För vem i så fall?
För vems skull ska jag kämpa?
Jag är redo. Låt det komma.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren NahideH med Poeter.se id #233220 innehar upphovsrätten