Publicerad 2024-08-18 15:50 av Linil




Skratta sist

Att vara okysst, det känns så trist
tänk när världen skrattar, du är den de har mist
Att ha läppar som ingen vil ha
men drömma stort om att han stjärnor fånga ska

De sa att han var ingen, en drömmare utan hopp
men tänk att stå där och ha nått högsta topp
Hjärtat som var krossat, har blivit till guld
och nu ångrar de allt, det är deras skuld

De såg inte kraften som han bar inom sig
men nu ser de klart vad han gjorde för grej
Förr var han ensam, nu är han fri
lyfter mot himlen, och de kan bara se

Nu är han högst på toppen, långt ifrån då
ingen ser längre vad han en gång var
Från ensamhetens dimma till rikedomens ljus
och sensmoralen är att kärleken är diffus





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Linil med Poeter.se id #44265 innehar upphovsrätten