"Didactic Piece

The eye unaquitted by whatever
it holds in allegiance:
The trees´uppcurve thought sacred,
the flaked air, sacred and alterable
The hard bud seen under the lid,
not the scorned leaf and the apple--
As once in a swept place, so now
with speech in a house,
We think to stand spelled forever,
chained to the rigid nocking
Of a heart whose time is its own flesh,
momently swung and burning--
This, in peace as well, though we
know the air a combatant
And the word of the heart´s
wearing time, that it will not
do without grief.

The limit already traced must be
returned to and visited,
Touched, spanned, proclaimed,
else the heart´s time be all:
The small beaten disk, under
the bent shell of stars,
Beside rocks in the road, dust,
and namnless herbs,
Beside rocks in the water,
marked by the heeled-back current,
Seeing, in all autumns, the felled leaf
betray the wind.

If but the sign of that sign is given a room
By the pillared harp, sealed to its rest by hands--
(On the bright strings the hands are almost reflected,
The strings a mirror and light). The head bends
to listen,"
("Didactic Piece"; poetryfoundation.org/"Poetry:
a Magazine of Verse", s.314)

------------------------

Min tolkning

Didaktisk text

Utan åtgärd lämnas ögat av sin ed
trädens strävan helgad ses,
flagnad rymd, helig och i vandling,
hårda knoppen ses så i sitt skal,
ej hånat löv och äpple--
vad som sveptes i en akt, så tala
väggar nu vi tro eka evigt av
ett hjärtas slag, de ögonblick,
rigida i sin egen takt, den tid,
som bär dess heta kropp,
så ock i fred, än vi känner anden
klädd för strid, och sorgen ges
sin aktning av de ord, som aktar
på den tid som hjärtat bar.

Gränsen, redan anad, måste ses
och åter trädas, röras vid,
basuneras, så med valv beslås,
annars tid och hjärta skall som
ett förgås:
lilla skivan, präglad under
stjärnors skal, vid väg beströdd,
av sten, av damm och namnlös ört,
vid våta stenar, rända kring av
ogin ström, att se det fallna lövet,
svika höstens vind.

Om blott budat tecken tydas rätt,
tecknar pelarharpan så sigillet
på dess bädd-- (Händer speglas
nära nog på ljusa strängar).
Tanken böjs att höra.

-----------------------------

Louise Bogan, 1897, Maine, USA - 1970, New York, USA;
poetryfoundation.org; Louise Bogan; "Didactic Piece";
ur, "Poetry: A Magazine of Verse", s. 314.

Läs gärna fler dikter av Louise Bogan, och om henne,
på poetryfoundation.org (Här finns, "Didactic Piece"
att läsa) /allpoetry.com/mypoeticside.com/
poetryarchive.com/wikipedia, bibliotek, och bokhandel m.fl.

(Tidigare har jag här efter min tolkning
lämnat en del biografisk information
om poeten, samt en litteraturlista med
ett urval ur dennes produktion. I mina
kommande tolkningar kommer jag istället
att föreslå dig, kära läsare, att läsa om
detta på internet och bibliotek.)