detta är jag som försöker vrida mig
ur mitt eget grepp det är
jag som putsar hörnen på mina kanter som
kramar det sista ur glaset och
skrapar mig genom lager av tid.

jag sköljer gärna mina fötter värmer
gårdagens över öppen eld och
kryper in under mitt eget skinn över
en kopp te jag
spelar alla roller du vill och
jag kan jonglera vilken känsla som helst bara
du behagar jag
har ett avslappnat uttryck men
intrycket är mörkt som kaffet du häller ut.

jag har aldrig någonsin känt mig ensam.