Lyssnar vi riktigt noga är aldrig tomheten tyst.

Ett vakuum suger ut all luft men lägg ditt öra mot och du hör allt.

Nätterna blir mörkare med dagarna, med sekunderna. Du tog allt ljus med dig när du gick.

Men i mörker ser vi stjärnorna, månen och kometer som pryder himlen som gnistrande klot.

I tomheten hör jag kärlek. Jag hör skratten som aldrig tog slut. Kyssarna som ömt delades av två.

Lyssnar vi riktigt noga är aldrig tomheten tyst. Den bär på allt jag håller kärt.