Jag lade sommaren till vila;
torkade dess blomsterfrön.
Dess grav var höstens lågsubtila
kopparfärg och regn som spön.

Vi lade oss i tysta gravar
gröna sommaren och jag.
På kullen växte gulgrå lavar
och vår livspuls den var svag.

Kort var livet och sommarns gröda.
Mörk var sorgens fatabur.
Att envist äga skall föröda
nåden som är vår natur.