Jag kastar en sten i ditt glashus
som skulle skydda dig mot allt du trodde var farligt.

Försöker rubba ditt yttre för att få se en skymt av det inre
Som du alltid gömt så väl bakom en fasad av leenden.


Men jag vet att du hatar det mörka i skogen när vi springer från våra liv




Ibland undrar jag vem du egentligen försöker lura.
Människorna omkring dig?
Eller dina egna tankar?
Och tårarna som aldrig kommer sluta rinna nerför dina kinder när du sitter ensam i natten kan du inte berätta för. Dom kommer inte att lyssna. Dom kan aldrig bli dina vänner, som skulle ersätta dom gamla som gick förlorade på grund av ditt glashus.