Publicerad 2024-10-29 02:14 av Ran




Exita

Vi slet revbenen ut änglarnas bröst och samlade dem i dalen där jorden lagt sig i nyfödda skrynkliga veck.

Med benpipor och sandsten reste vi sen antagonisten att bekämpa för att resa den igen och bekämpa och sedan resa igen för att bekämpa för att resa den igen och bekämpa den.

Jag har lärt mig att vara rädd för det allsmäktiga och brutala hos gudarna. Nonchalansens terror är så mänsklig.

Nu när universum river oss ur sitt ansikte och kastar oss ifrån sig.

En rutten gren. Farsot.

Om ditt högra öga förleder dig.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Ran med Poeter.se id #32366 innehar upphovsrätten