Publicerad 2024-10-31 12:33 av Inte_din




Panik

Jag vill inte längre stå
på mossmyrens lömska mark
med yta stilla och fast
när den sväljer mig hel

Jag vill inte längre ha ben
eller behov av att stå
låt mig sväva
oantastlig utom räckhåll

Stenarna minns
betraktar intentioner under ytan
fåglarnas tystnad talar för
den upptrampade stigens abrupta slut





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Inte_din med Poeter.se id #89817 innehar upphovsrätten