Lilla fjäril,
ur puppans gamla skal
svävar du på vinden,
men se hur full av kval:

Lilla sköra väsen,
smärtar det dig än?-
Vem om inte våren,
var ditt hjärtas vän.

Hur drömmarna du drömde
dig drar med eget driv,
för löftena hon lovat,
lever nu sitt eget liv.

Och från nya vyer vinner
du samma perspektiv.
Hur nektarns sötma bedrar.
Likt lättjan i dina vingslag
bär blomstret inget behag.

Förtvivlansfulla skönhet:
Till vilken glädje dessa vingar?-
När bördan förblivit sig lik.

2019-02-23