Noterna klingar stumt
glaset ännu fylls
förblir ändock tomt
om glädjen skylls
författad i sin mening
blir strupen torr
trots vinets rening

Du ljuva ensamhet
förbruka nu all lycka
sällsam du ensam vet
priset av att tycka
förborgad åtrå ren
som diger tar vart andetag
och bränner varje ven

Ack du skönaste ros
som gror bortom grepp
isklädd längtan skos
med kyla på din läpp
Rodnar nu i ålderdom
ensam på sitt törn
ve allena gått i blom
ensam på ditt törn

2024-12-17