Publicerad 2025-02-04 21:36 av aberatio




12

Jag var
aldrig någonsin nära

(mor, far,
vem som helst)


och ville ändå alltid längre bort

***

samtidigt,
hur stort är ett rum egentligen
och hur långt bort kan man ta sig
på en skolgård
eller i ett klassrum?

***

jag cyklade i timmar
när man är 12 tar kvällarna aldrig slut
de stannar

som människorna i husen

Vägarna växte
till landskap

***

jag förstod
när vindarna fyllde min bröstkorg
örnens hjärtslag då den dyker
det var en klarsynthet
endorfiner
och en känsla
av att vara ostoppbar

***

Pedalernas rörelser
en rytm
ett mantra

***
vem visste egentligen vem jag var?
(inte jag)

*

men jag kunde verkligen cykla snabbt
och väldigt långt bort
när jag var 12





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren aberatio med Poeter.se id #9974 innehar upphovsrätten